5 OKTOBER - SANKT BENEDICTS DAG - LÅT OSS MEDITERA ÖVER HANS BUDSKAP SOM KOMMUNICERATS TILL SEERN MARCOS TADEU - I UPPENBARELSERNA I JACAREÍ - SP - BRASILIEN
JACAREÍ, APRIL 8, 2007
PÅSKSÖNDAGENS CENAKEL
BUDSKAP FRÅN VÅR FRU - SANKT BENEDICT OCH SANKTA RITA
MEDDELAT TILL SEERN MARCOS TADEU TEIXEIRA
BUDSKAP FRÅN VÅR FRU
"-Marcos, välsignad och älskade son jag välsignerar dig igen idag med alla de högtidliga välsignelserna av MITT obefläckade HJÄRTA, som denna dag har blivit så tröstat och glatt att se framför Mig Min GUDOMLIGE uppståndne SON skina ljusare än solen!"
Jag välsignerar alla Mina söner som kommit idag, jag välsingerar er alla just nu. Älskade barn, fortsätt med alla bönerna jag har befallt er att göra, för de torkar så mycket på Mina Tårar och tar bort Tornen av smärta från MITT HJÄRTA. Fortsätt att bedja, lilla barn, eftersom jag denna år har stora planer med er, jag vill göra er till stora helgon, men jag behöver era samarbete, era böner, era lydnad och eftergivnahet mot Min röst. För detta önskar jag att ni ber, att ni gör en noven genom att dagligen på rosariets kedjor be följande bön:
"Gudomligt Hjärta av JESUS, förse mig så jag kan bli ett stort helgon, till Din ära och Den Heliga Mors Allerheligaste."
Om ni ber så här mina små barn, lovar jag er att Min son JESUS ska ge er många nåder och hjälper så att ni kan gå framåt och stiga i helighet. Jag vill ha stor helighet av er, jag förväntar mig stora saker från er! Ni är mycket älskade av Herren och ni kan inte stanna stilla i synden. Tingens värld är inte för er, himmelns ting är för er. HIMLEN har redan valt er mina små barn, allt som behövs nu är att ni väljer HIMLEN och vad den önskar och planerat för er.
Fortsätt att be DEN HELIGA ROSARIEN varje dag, fortsätt med alla böner som jag gett er och befallt er göra. MITT oskäddade HJÄRTA blev mycket tröstat av er på dessa dagar och också MIN SON JESUS' HJÄRTA.
På er idag häller jag ut de rika välsignelserna från MITT OSKÄDDADE OCH UPPSTÅNDNA HJÄRTA, frukter av Mina sorger och tårar."
MEDDELANDE FRÅN HELGONET BENEDIKT
"-Mest älskade Marcos, jag Benedict är överglädje att se dig igen idag. Det har varit nästan två månader sedan jag och Rita kom med Vår FRU och stora FRU, för att välsigna dig på din födelsedag. Och idag gläder jag mig över att kunna komma och också välsigna alla dessa personer som är närvarande.
Be DEN HELIGA ROSARIEN... Den heliga rosarien tog Mig till HIMLEN, inte så många Mina underverk tog Mig till HIMLEN, utan den HELIGA ROSARIEN!
Hur jag älskade DEN HELIGA ROSARIEN! Jag bad det i grottorna där jag bodde och sedan också i klostret. Jag tyckte om att tillbringa många timmar med att be rosarien utan något annat önskemål eller begär.... Den HELIGA ROSARIEN var för mig som en honungskaka söt och ljuvlig, som glädde min själ och gjorde min själ enkelt brinna och antändas av kärlek till GUD och för MARIA SANTÍSSIMA.
Hur många gånger hon besökte mig under bönen om den ROSARIEN, för att visa sin uppskattning och föredragande för denna så heliga och räddande böne som är så mäktig.
HIMMEL... HIMMEL har blivit nära och tillgänglig för MIG, tack vare den HELIGA ROSARIEN! Hur många nåder den HELIGA ROSARIEN har gett mig! Hur många välsignelser och andliga ljus den HELIGA ROSARIEN har gett mig! Jag är mycket tacksam till DEN HELIGA ROSARIEN! JAG är mest tacksam till Min DROTTNING och FRU som har givit det åt oss, som har givit det åt hela människosläktet!
Jag önskar att du skall brinna av kärlek till den HELIGA ROSARIEN! JAG vill att ni ska be den fromt och ivrigt! Varje gång ni kan, på knä och med rika tårar av tacksamhet till FRUN för att ha givit det åt hela människosläktet.
Den HELIGA ROSARIEN är den största belöningen, den största priset och gåvan som den HELIGA JUNGFRU MARIA har givit världen efter att Ordet blev kött.
Ja, ja! I varje pärla i rosariet torrar du en tår från GUDS MODER och samtidigt får du av henne en ny nåd. Varje gång ni uttalar dessa mest välsignade och underbara ord, heliga ord "Välsignad är du, Maria full av nåd," så skall ett stråle av nåd flyta ut från den Saligaste Jungfru och sänka sig över era själar.
Be DEN HELIGA ROSARIEN, be också alla böner som HON har givit er, för dessa böner förstör Satan och demonerna och får många själar att undkomma deras grepp och omvändas och räddas.
JAG BENEDICT ger dig Fred, jag lämnar er Fred, och jag lovar min ständige beskyddning. För er som kommer hit till denna heliga plats alltid och som alltid är här vid fötterna av den FRUAN, tröstar henne, ni är mina bröder, ni är mina skyddade, ni är mitt egendom.
Och jag ska bevaka er och försvara er som sådana.
FRED"
MEDDELANDE FRÅN HELIGA RITA DE CASSIA
"-Marcos... Välsignad Marcos JAG RITA DE CASSIA, tjänare till den HERREN och av MARIA SANTÍSSIMA, RITA av Sorgerna och av de HERRENS Sorger och av den FRUANS, JAG ger dig Min välsignelse idag och även till alla som är här Min välsignelse... Älska Passionen av JESUS, vördar den mer, betrakta den mer. Gör särskilt på fredagar en speciell aktning för Passionen av JESUS och dyrkan av det HELIGA KORSET. Försök att meditera varje fredag de TVÅNINGARNA av vår HERRE JESUS KRISTUS, försök också varje fredag att meditera över plågorna hos den FRUAN AV Sorgerna. Passionen av KRISTUS är det största heliga bok som finns, i den finns läxor för alla män och för alla situationer i livet.
I Passionen av JESUS hittade jag all min glädje och all min fred.... I Passionen av JESUS hittade jag allt mitt stöd och all Min Kärlek.... I Passionen av JESUS och av MARIA hittade jag allt Mitt tröst och all Min Glädje....
Du kommer att hitta det också, om du helgar dig varje fredag till att meditera över lidandena av vår HERRE och den MODER Av Sorgerna, även bara i minst tio små minuter.
Försök... försök på lördagar att helga lördagseftermiddagen till den SORGFRUENS som HON själv bad er om igår. Lyd dessa budskap från GUDOMLIGAN MORS, och ni ska få välsignelsen av GUDEN, i era själar och i era liv...
Sannerligen säger jag er, vad som helst ni ber om på lördagseftermiddagen under bön och botgöring till den SORGFRUENS, det ska beviljas, så länge det inte strider mot GUDENS vilja och inte leder era själar bort från HONOM. Vad som helst ni ber om på lördagseftermiddagen i den lördagseftermiddagens bön ska den SORGFRUEN bevilja er, och VÅR HERRE JESUS KRISTUS ska ge det till er, för HAN önskar mer än någonsin att se sin HELIGA MODER tröstad-kär av alla sina barn.
Detta ställe är heligt, här rör himlen jorden. Helgon och änglar befolkar och bor på detta ställe dag som natt. Kom hit och gå med oss i bön så att vi i en kör kan tillbe GUDEN, välsigna hans namn och namnet på hans HELIGA MODER och älska och vörda dem med särskild kärlek, kärlek och äkta tro.
Sannerligen säger jag er, vem som helst som försvar detta ställe genom att rädda andras själar, den predestinerar sin egen själ till frälsning. JAG RITA, ska försvara er, jag kommer alltid att hjälpa er, bed om mig mer, kom ihåg mig särskilt på 22:an varje månad och kom ihåg BENEDITO särskilt den fjärde varje månad med särskilda böner. På dessa dagar tal till oss mer, bed till oss, kom till foten av våra bilder så att vi där kan fyllda er med nåder... Ingen nåd ska förnekas där, ni ska ha fri och fullt tillgång till alla dem, ni ska skörda lika många nåder som ni kan bära, lika många nåder som ni kan skörda....
Sannerligen säger jag till er, efterlikna mig i att acceptera lidanden och i enighet med dem, med plågorna och ångesten i detta liv. Detta liv går snabbt förbi och smärta och lidande kommer inte vara evigt om ni vet hur ni ska använda dem till egen fördel och gunst genom att acceptera dem som sanna steg på den heliga stege, som leder er till HIMLEN.
Vi välsignar nu er alla och önskar er Fred..."
Helgonet Benedikt den More
Födelse: 31 mars 1524 i Sicilien, Italien
Död: 4 april 1589 i Palermo, Italien
Liturgisk festdag : 5 oktober
Skyddshelgon: för kokare
Helgonet Benedikt OFM (Sicilien, 31 mars 1524 - Palermo, 4 april 1589) (Helgonet Benedikt den svarta eller Helgonet Benedikt den afrikanska eller Helgonet Benedikt den more).
Vissa versioner säger att han föddes i Sicilien, södra Italien, 1524 i en fattig familj och var avkomling till slavar från Etiopien.
Andra versioner säger att han var en slave som fångats i Nordafrika, vilket var mycket vanligt i södra Italien vid den här tiden.
I så fall skulle han vara av morisk börd, inte etiopisk.
I alla fall berättar alla att han hade smeknamnet "more" för sin hudfärg.
Han var fårherde och bonde.
Redan vid 18 års ålder hade han bestämt sig för att vigda sitt liv åt Guds tjänst, och vid 21 års ålder kallade en munk av eremitbröderna till Sankt Fransiskus av Assisi honom att leva bland dem, vilket han accepterade.
Han avlade löften om fattigdom, lydnad och kyskhet och gick konsekvent barfota på gatorna och sov på marken utan täcken.
KLOSTRET DÄR SANKT BENEDIKT BODDE
Han var mycket eftersökt av folket, som ville höra hans råd och be honom om böner.
För att uppfylla sitt löfte om lydnad, efter 17 år bland eremiterna, tilldelades han rollen som kok i klostret.
Hans fromhet, visdom och helighet ledde hans bröder i gemenskapen att välja honom till överste av klosteret, trots att han var analfabetisk och lekmänniska, för han hade inte blivit vigd till präst.
Hans bröder ansåg att han var upplyst av den Heliga Anden, eftersom han gjorde många profetior.
När hans tilldelade tid som överste tog slut, återupptog han sina aktiviteter i klostrets kök med stor ödmjukhet men också glädje.
Alltid oroad om de fattigare än sig själv, dem som inte ens hade sin dagliga mat, tog han några förnödenheter från klostret, gömde dem in i sina kläder och gav dem till de hungriga som fyllde stadernas gator.
Traditionen säger att under en av dessa utflykter överraskade den nye överbuden för konventet honom och frågade,
"Vad gömmer du där, under din kappa, bröderna Benedikt?"
Och helgonet svarade ödmjukt, "Rosor, min herre!" och när han öppnade kapan visades det verkligen rosor av stor skönhet, inte maten som översten misstänkte.
Sankt Benedikt dog i åldern 65 den 4 april 1589 i Palermo, Italien.
På dörren till hans cell i konventet Santa Maria de Jesus i Palermo finns en plakett med inskription på italienska som anger att det var Sankt Benedikts cell och under den står årtalen 1524-1589, för att ange födelse- och dödsåren.
Vissa författare anger 1526 som hans födelsesår, men munkarna i konventet St. Maria av Jesus anser den korrekta datumen vara 1524.
Varje år efter påsken firas en mässa och fest till hans ära i den portugisiska staden Coval, kommunen Santa Comba Dão.
EN ANNAN BERÄTTELSE
Det är året 1589. I en fattig cell i franciskankonventet Santa Maria de Jesus, tre kilometer utanför Palermo, södra Italien, observerar sjukvårdaren lekmunken, en analfabet, göra några rörelser på smärtbädden där han legat i två månader.
Hans ansikte, utmattat av 63 års intensiva apostoliska aktiviteter, lyser upp vid ett ögonblick. Hans mun öppnas och hans ögon blir fasta och extatiska. "Det är slutet, brodern korsar tröskeln till evigheten," tänkte sjukvårdaren. Och han skyndade iväg för att kalla andra munkar till de sista bönerna för den döende.
Den sjuke mannen säger dock, när extasen är över och sjukvårdaren har återvänt: " Oroa dig inte. Jag ska låta dig veta dagen och tiden för min död. Jag skall avlida den 4 april ".
Varpå sjukvårdaren svarar, " Tänk om, Broder, hur fullt detta hus kommer att vara!"
Ty han visste väl den extraordinära helgonryktet av denna munk, som var så stor överallt medan han fortfarande levde, att man sällan finner något liknande i kyrkans historia."
- " Du kan vara säker på att ingen kommer ", försäkrade helgonet honom. Båda profetiorna uppfylldes till bokstav.
I själva verket, den dagen då han dog och begravdes, var det en stor inflyttning av människor för festen till Den gudomliga i en kyrka av Heliga Andens utkanter av Palermo, så ingen kom till klostret.
På den utsedda dagen mottog helgonet tröst från Kyrkans sakrament: bikt, nattvard, sista smörjelsen, inklusive påvens välsignelse.
Den sjuke mannen sitter upp i sängen och, med blickar riktade mot himlen, ber och eftertanker. Han anropar sina skyddshelgon: Sankt Frans av Assisi, Erkeängeln Mikael och apostlarna Petrus och Paulus.
Under ett ögonblick under bönerna, och efter en vision om Sankta Ursula, uttalar Benedict - det är namnet på den döende mannen - med högt röst: " I dina händer, Herre, överlämnar jag min ande ". Sedan lägger han sig ner, stänger ögonen och tar sin sista andedräkt.
RELIKER: KLÄDNAD BÄRD AV BENEDICT
Just då, inte långt därifrån, hörde Benedita Nastasi, 10 år gammal och brorsdotter till helgonet, som tittade på en duva som kommit in i huset, sin onkels röst:
- " Benedita, vill du något därifrån.
- " Därifrån, var, min onkel?" - frågar flickan.
- "Från himlen, mitt barn " " - fullbordar den känsliga rösten. Och lilla duvan försvinner...
Vår mycket populära helgon Sankt Benedikt den svarta kallades Benedict av San Filadelfo, eftersom så var namnet på lokaliteten (idag San Fratello) nära Messina (Sicilien), där han föddes, 1526. Han var son till etiopiska slavar, köpta av Manasseri-familjen.
Det är känt att helgonet var herde, senare blev han eremit. För att lyda en påveorder gick han sedan med i Fransiskanorden som lekmansbroder i konventet Santa Maria de Jesus, i närheten av Palermo.
Där märktes han som en underbar kok, för ofta steg änglar från himlen ner för att hjälpa honom med matlagningen.
Trots att han var analfabet och bara lekmansbroder, så var det gåvorna och karismerna som den gudomliga providensen prydde hans själ med, att han valdes till överste och mästare för noviserna i konventet.
Efter föredömet av den serafiske fadern Sankt Fransiskus, sin grundare, utgör de otaliga under som redan under livstiden utfördes av Sankt Benedikt också sanna fioretti. Det är omöjligt att nämna dem alla. Allt vi kan göra är att nämna åtminstone några.
Botande av cancer
Innan han bosatte sig i konventet Santa Maria levde Benedikt ett eremitliv i Nazana i åtta år och i Mancusa i Palermo-regionen.
Så var hans rykte om helighet redan högt. En dag när han passerade genom Mancusa kallades han till att se en sjuk kvinna i ett fattighus. "Jag kan inte göra mycket för henne, ty jag är ingen präst. Men jag kan besöka henne och be för henne," svarade han.
"Hjälp mig, broder," ropade den fattiga kvinnan som plågades av en cancer i bröstet, vilket spred sig farligt. "Ge mig en välsignelse, för Guds skull!"
Rörd av sjukkvinnans smärta och hennes släktings sorg, närmade sig helgonet sängen, bad med alla närvarande, uppmanade den sjuka kvinnan att ha tro på Gud, och därefter vid hennes begäran tecknade han korsets tecken över såret i bröstet. Omedelbart blev hon botad, bara ett arr kvarlämnat!
Snart därefter drog sig Benedikt tillbaka för att undvika någon tacksamhet eller beröm.
Uppståndelse av de döda
En gång kom fyra damer från Palermo - Eulalia, Lucrezia, Francesca och Eleonora, den senare med sitt fem månader gamla barn i armarna för att besöka helgonet i klostret Santa Maria.
På vägen tillbaka till staden, fortfarande nära klostret, vältade vagnen och klemde barnet fast som dog omedelbart. Munken kom dem till hjälp, och Benedict stod inför den jämmerliga scenen av modern som omfamnade det formlösa lilla kroppen.
Benedikt närmade sig dem och sade: "Sluta gråta. Barnet är inte dödt; du kan mata det."
De omkringtående ansåg att helgonet var vanvettig. Dock, så snart modern hade lytt honom började barnet le och lämnade alla förbluffade.
Ett liknande händelse inträffade med sonen till John George Russo. Under ett besök i klostret tillsammans med sin hustru och några släktingar, vältade vagnen de reste i från en bro och barnet krossades.
"Ha stort förtroende till Vår Fru. Låt oss be." Denna hänvisning till den saliga jungfruns förbön var dessutom ett ständigt inslag i alla Sankt Benedikts ingripanden.
Alla knäböjde och började be; sedan öppnade barnet sina ögon, vaknande från dödsens sömn.
Redan innan han blev en eremit - kanske var detta det första under som Sankt Benedikt utförde - fördes ett död barn fram till honom.
Sorgsen tog helgonet den livlösa kroppen i sin vänstra arm, och med sin högra hand gjorde tecknet av kors över det lilla frostbitna pannan. Efter att de närvarande hade bett Fadervår och Ave Maria skedde underet med uppståndelsen!
Under med blommorna
Sankt Benedikt hade vanan att samla de kvarvarande matresterna från klostret i sin köksförkläde för att senare dela ut dem till fattiga.
En gång mötte helgonet vicekungen av Sicilien, biskopen Marcantonio Colonna, som, dragen av ryktet om hans fromhet, kom för att besöka honom. Nyfiken frågade den illustre besökaren Benedikt vad han bar så försiktigt.
Han öppnade bara sin förkläde och visade ... blommor, så friska och doftande att vicekungen tog dem till altaret i sin privata kapell.
Fiskar som dyker upp och bröd som förökar sig
En gång tog klostrets försörjning slut. Det var vinter och regnade i strömmar. Och de religiösa kunde inte ens gå ut för att bettla.
Benedikt bad en munk, som hjälpte honom i köket, öppna Heliga Evangelierna någonstans och läsa vad det stod skrivet. Följande passage läses: "Oroa er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för era kroppar, vad ni ska klä er i. Betrakta fåglarna i luften; de så ej heller, de skördar ej in, och samlar ej i ladugårdar. Och ändå ger er himmelske Fader dem mat" (Mt 6:25-26).
Upplyst av dessa ord och rörd av sin heroiska tro på Providen, satte helgonet igång. Han fyllde varje kittel, panna och stor burk i klostret med vatten. Nästa morgon var de fulla av färsk fisk, många levande.
En annan gång när Benedikt, då överhuvud för munkklosteret, beordrade bror portieren Vito da Girgenti att dela ut bröd till fattiga, såg de religiösa att köen var enorm och sparade några bröd i botten av korgen för munken.
Faktum kom till Benediktens kunskap, som kallade på portieren för att hämta alla fattiga som hade slutat med bröd: "Ge allt i korgen åt de fattiga - beordrade Benedictus - eftersom Providen kommer att hjälpa oss."
När han lyddade märkte bror Vito förvåningens fulla brödet i korgen tog aldrig slut; ju mer han tog ut, desto mer dyker upp! !
De återfallna munken
En gång beslutade sig tre noviser att fly från klostret och åka hem. Vid gryningen klättrade de över muren, och på gatan sjöng de seger för sin pseudofasad när de såg en figur komma mot dem. Det var Bröder Benedictus som frågade: "Vad gör ni här vid den här timmen? Gå tillbaka till klostret omedelbart!" Och han rådde dem att be mycket om bestånd i deras kall.
Månader senare föll de igen för frestelsen att fly, och de tog stor omsorg om att ingen skulle veta något. När de återigen nådde gatan stötte de på Bröder Benedictus som öppnade sina armar och sade: "Håll där! Var tänker ni gå?" De tre såg ett tecken från Gud för att bestå, de bad helgonet om förlåtelse och lovade inte att upprepa fel.
" Den Helige, den Helige". ..
Vid varje mirakel som skedde samlades folket vid klostrets port och hyllade och lovprisade helgonet. Hans popularitet och vördnad blev så stor att han en gång störde en "Corpus Christi"-procession. På den här tillfället deltog munkarna i processionen från Palermo-katedralen.
Och Sankt Benedictus utsågs att bära processionskorset, i spetsen av processionen. När han fäste sina ögon på den korsfäste kände han sig förälskad i vår Herre och gick in i extas . Hans kropp började glida smidigt utan att hans fötter rörde sig.
När folket såg det, bröt de ut i rop av beundran: "Se på helgonet, helgonet!" Processionsraderna blev helt oordnade. De som ansvarade för ordningen skrek att folk skulle ställa sig i rad. Men det gick inte och processionen fortsatte snart tillbaka till katedralen...
Den oförruttnande kroppen
När, efter firandet av den gudomliga helige andens dagar, folket fick veta att Benedictus hade dött och redan blivit begravd, gick de alla till Santa Maria de Jesus. Graven låg på en plats med svårtillgänglighet, och det stora inflytandet av pilgrimer störde munkarnas liv. Och deras antal ökade varje dag i proportion till nyheten om mirakeln som skedde nära graven spred sig.
De började be om reliker från helgonet. Hans kläder och sängkläderna där han dog revs i remmar. Även hans säng och madrass reducerades till små bitar, ivrig eftersträvade av besökare.
Den 7 maj 1592, tre år efter hans död, placerades hans kropp, oförstörd och utströmmande söt doft, i en kista som installerats i en öppen hålighet i en vägg i sakristian av kyrkan St. Mary of Jesus. Men sakristian blev snart till en kapell, med människor som sjöng, bad och lade löften. Detta under nitton år rakt igenom.
Den 3 oktober 1611, när kardinal Doria var till ställe, flyttades St. Benedicts kropp återigen till en magnifik kristallurna i ett sidokapell av kyrkan Santa Maria de Jesus själv, i det gamla franciskanska klostret, tre kilometer från Palermo, en stad som redan innan den officiella erkännandet av Kyrkan tog honom som sin skyddshelgon 1652.
Sankt Benedict blev saligförklarad år 1763 av Clemens XIII och kanoniserades av påve Pius VII den 25 maj 1807.
Dyrkan i Brasilien
Delstaten Bahia var pionjär i dyrkandet av Sankt Benedict på brasiliansk mark.
Redan innan hans kanonisering fanns där ett brödraskap till hans ära. Samtidigt slog dyrkan av helgonet djupa rötter i Maranhão.
Bilder av Sankt Benedict vet man ha funnits åtminstone sedan 1680 i Olinda, Recife, Igaraçu (PE), Belém do Pará och Rio de Janeiro.
Det var likaså fallet i São Paulo. En århundrade innan han förklarades som helgon av kyrkan, vördades han redan såsom det i kyrkorna besökta av medlemmarna i Venerable Brotherhood of Nossa Senhora do Rosário dos Homens Pretos (1707). Och idag är dyrkandet av Sankt Benedikt redan ett nationellt fenomen. Det saknas inte på socknar, kapell eller åtminstone en altare med bilden av den svarta helgonet över hela Brasilien.
BÖN
O GUD, SOM I SANKT BENEDIKT DEN SVARTA,
DU VISAR DINA UNDERVERK,
KALLANDE TILL DIN KYRKA
MÄN AV ALLA FOLK, RASER OCH NATIONER,
BEVILJA GENOM DERAS FÖRBÖN,
ATT ALLA,
SOM BLIVIT DINA SÖNER OCH DÖTTRAR GENOM DOPET, LEVER TILLSAMMANS SOM SANNA BRÖDER OCH SYSTRAR.
GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS, DIN SON, I ENHETEN AV DEN HELIGE ANDE.
AMEN
JAG LOVPRISER OCH VÄLSIGNAR DIG, MIN FADER,
HIMMELS OCH JORDENS HERRE,
EFTERSOM DU HAR AVSLÖJAT FÖR DE SMÅ
DE DOLDA MYSTERIERNA I RIKET!
TROFAST TJÄNARE, KOM OCH DELA GLÄDJE!
OM JESUS, DIN HERRE!
HELIGE BENEDIKT, BED FÖR OSS!
SANKT BENEDICT DEN SVARTA, BE FÖR OSS!!
HELIGE BENEDIKT, SKYDDSHELGON FÖR KOKARE, BED FÖR OSS!